Valpen lyckades gå hela dagen igår utan "olyckor" inne (blev iof en på jobbet när hon inte riktigt hann ända ut men den räknas inte) och idag har vi oxå klarat oss :)  Men hon dricker väldigt mycket. Mätte för någon dag sen och hon dricker över en liter om dagen. Så igår på jobbet så gjorde vi lite tester på urinen men allt såg bra ut. Så inatt ska vi ultraljuda och ta ut ett prov och skicka till labbet så får vi se om de kan säga något. Annars sa veterinären att det kan vara så att jag helt enkelt får begränsa vattenmängden ett tag framöver... 

Annars har vi busat, tränat och gått lite promenader. I morse sov de till 8.30 Och då var det Lottas fel att de vaknade. För hon gick upp och väckte lilla söta Fanny som sov så gott. Så i morgon hoppas jag på att få sova ännu lite längre.

Annars hände det något spännande på morgonpromenaden. Jag har precis kopplat loss Lotta och hon går ungefär fem meter ifrån mig upp i skogskanten. Jag har ögonen på fanny så ser inte riktigt vad som händer. Men rätt som det är så hör jag ett förfärligt fräsande och Lotta står på samma ställe som jag såg henne förra gången jag tittade på henne men nu står hon alldeles stel av skräck. ca två meter framför henne står en katt och skjuter rygg och fräser värre än jag vet inte vad. Eftersom hon tsedan tidigare har en väldigt respekt för katter så försöker hon börja gå tillbaka mot mig. Katten ser först ut som den tänker anfalla henne men sen vänder den och tokspringer in i skogen. Man kan nästan se hur Lotta drar en lättnadens suck :) Sen fortsätter vi att gå i ca 20 meter till. Och då hör vi samma vrål, och min första tanke är att katten måste vara galen och överfalla alla den ser. Och ut ur skogen flyger sedan en stackars svart katt tätt förföljd av den elaka vita. Så skulle inte förvåna mig om den svarta ligger inskriven för bitskador på jobbet när jag kommer :(

Har alltid tyckt att katter är lite konstiga djur. Och Lotta kan vekrligen inte ha gjort den någonting utan den bara hoppade på henne.

Nedan följer en riktigt kul text om hur lömska katter egentligen är, läste den en natt på jobbet och skrattade riktigt gott!¨

Hundens dagbok
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det bästa som finns!
 

Kattens dagbok
Dag 856 av min fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Notera: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kisse jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem med tanke på risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallburen är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…