Ja denna dag har till största delen spenderats på jobbet, fastän det var min lediga dag. Började med att vara där 07.50 eftersom att jag hade bokat tid för Fanny att steriliseras idag (vet att det råder väldigt många delade meningar om detta är någon man ska göra eller inte, men pga hennes hjärtfel som gör att hon inte bör avlas på så har jag efter mycket tänkande kommit fram till att det är rätt beslut för oss). Fick dock då reda på att autoklaven (den som rengör och steriliserar alla instrument) var trasig. Blir förståss besviken, har ju varit helt intstäld och förberett mig för idag. Men mina duktiga kollegor lyckades efter endel pillande få ingång maskinen igen, men den lilla fördröjningen gjorde att jag blev inplanerad vid 14 tiden i stället. Så blev till att åka hem och slappa lite igen. Funderade på att börja packa, men kom fram till att jag inte orkade. Tänkte att jag kunde gå en sväng eller träna hundarna, men hur kul är det när man inte kan belöna med någon mat eftersom Fanny måste vara svältande. Så det blev helt ekelt en slapp morgon framför dator och tven. Stackars lilla Fanny började nog förresten nästan tro att hon var döende, matte betedde sig inte alls som vanligt utan var orolig och nervös, inga rutiner var som de brukade, varken på promendarena eller hemma. Lotta fick mat men Fanny fick inget alls. Ja det var nog inte många saker som verkade rätt i hennes lilla värld

Iaf så mötte vi upp Elin med hundar och tog en lunch på Paprika innan det var dags att återvända till jobbet igen. Väl där gick både söving, narkos och operation alldeles utmärkt och den lilla tjejen fick vakna i mattes armar inne på IVA avdelningen. Fast den lilla var inte så nöjd med det. Hon har gnällt konstant sen hon vaknade, med vissa små korta uppehåll då hon har sovit. Fast nu har hon iaf lugnat sig från ylande till gnällande, tror mest att hon är hög som ett hus och tycker det är förbaskat obehagligt, för hon hade nog inte så ont som jag trodde när hon fick lite extra smärtlindring innan vi åkte hem :) Men men, bättre att vara hög än att ha ont.

Och även Lotta passade på att underhålla mig och mitt mentala stöd Elin idag på jobbet. Pia vars hund mina delar bur med på jobbet kom instörtande på operationsavdelningen precis efter vi sövt Fanny, och hade då med sig två söndertuggade plastpåsar. Jag kände direkt igen dessa eftersom jag hade tagit med dem fulla med mat dagen innan för att de skulle räcka till ca en veckas mat till båda hundarna. Som tur var visste jag att Fanny iaf inte hade fått i sig något, för hon satt aldrig i buren. Så vi gick tillsammans bort för att se om vi kunde se vem som var skyldig av min Lotta och hennes Bina. Men det var inte en som var skyldig, de hade mycket fint hjälpts åt med detta så båda två såg ut som uppsvällda tunnor. Tur att man jobbar som man gör och har nära till hjälp. Så det blev likräkmedel till de båda vovvarna och efter ca en kvart hade det mesta kommit upp igen. Men då vill jag lova aatt de ångrade sig, ynkligare hundar än de som får kräkmedel får man nog leta efter. Men denna lilla underhållning gjorde ju iaf att jag slapp tänka på hur det gick för Fanny, om man nu ska se det positivt. Fast hade ju inte behövt orora mig, för allt gick ju bra. Men det är svårt med sånna ingrep som man egentligen inte behöver göra, för om något hade gått fel hade jag ju gått och ångrat mig hela livet.  Men men, nu gick allt bra, och jag vill skicka ett extra tack till alla mina goa kollegor och ett speciellt tack till Elin, mitt mentala stöd, Sara min underbart kompetenta kollega som var narkossöterka och Gustav, världens bästa kirurg :)

  Dessa tre små stygn är allt som syns efter ingreppet  Lite trött och snurrig är hon mitt lilla