Ja tur är det att bästa syster har flyttat upp till oss i skogen, för den här veckan har jag inte gjort mycket annat än att jobba. Har gått ganska så bra att gå själv. Tror inte jag har gjort några jättemissar, men har haft väldigt krävande patienter som både har tagit på de psykiska och fysiska krafterna och det har varit så mycket att jag absolut inte har kommit hem i tid, det kan ju även ha att göra med att jag har väldigt svårt att lämna över uppgifter till efterföljande sköterska, de har ju liksom sina egna grejer att göra. Men kommer nog få lära mig att bli bättre på det. För såhär kan det ju inte hålla på :)

Men man lär sig iaf otroligt mycket av att gå själv. Och har fått min första bekanskap med en "mag tarm" patient. Och oj vad mycket det är att tänka på när man har hand om dem. Men det är ju bara att förbereda sig, för i sommar slås vi ihop med två andra avdelningar, och jag hamnar på avdelning 5,- mag och tarm kirurgi. De har typ de tyngsta och sjukaste patienterna på sjukhuset som gör sjukt omfattande operationer och kräver mycket vård. Så ska bli väldigt lärorikt men känns väldigt jobbigt att byta till en så tung avdelning där allt är nytt igen...

I morgon är jag ledig och sen jobbar jag hela helgen lång, så kan lova er att jag tänker njuta i morgon, blir nog en hel dag av hundträning, om nu bara vädret håller i sig :) Idag när jag åkte från jobbet var det 14 grader och strålande solen och jag kunde knappt bärga mig till att komma hem och få gå ut med hundarna, men väl hemma är det dimmigt och bara 4 grader,,, bläh.... så får bli en lugn kväll inne. Hundarna får träna desto mer i morgon istället.

Blev förresten helt överanskande imponerad över Fannys spårinsats i söndags. Detta var något vi gjorde kanske 4 ggr i somras, och i söndags så fattar hon liksom direkt vad hon ska göra, följer spåret nästintill perfekt och hittar alla föremål och godis. Min dukiga lilla tjej, så nu blev jag verkligen sugen att köra mer sånt också :) Och jag som känner att tiden knappt räcker till för mer än agilityn, det är ju så himla mycket hon måste lära sig där :)

Och vet inte vad som har hänt med Lotta, men igår så hände det plötsligt något, och hon har kommit ur sin väldigt långa och långsamma vinterdvala och är nu helt plötsligt superpigg och busig på promenaderna, kommer självmant och bjuder på beteenden för att få godis eller lek och är helt enkelt den där underbart busiga och arbetsvilliga Lottan som jag älskar över allt annat. Är så glad att hon är tillbaka!! Älskar iof Lotta i alla lägen, men det är ganska tråkigt att ha en fyraårig hund som går två meter bakom mig hela promenaderna, och när man kastar en leksak så får man bara en blick tillbaka som säger, skulle jag orka hämta den där?? Lite överdrivet kanske, för ibland vill hon faktiskt leka även när hon är så trött, men det är inte så ofta. Och igår och idag har hon helt spontant fått busryck ute i skogen, och det är verkligen en fröjd (om än något skräckblandad) att se Lotta då, hon liksom kryper ihop och bara springer, med väldigt liten koll och tanke på var och hur :) Så underbart att se! Så nu kan det nog bli lite mer träning på henne också framöver! Min underbar Lotta, som jag senaste månaderna har beskrivit som en trött 10åring är nu tillbaka i sin rätta ålder :)

Åh dessa soliga dagar gör att jag inte får något gjort inne. Och jag väljer avsiktligt att inte filma vår träning för då vet jag att jag blir sittandes framför datorn för att redigera filmerna sen. Men annars är det typ allt vi gör, tränar :) Och detta trots att jag hade bestäåmt mig för att fixa massa grejer inomhus under helgen...

Men det är så underbart att vara ute, ett par plussgrader och strålande sol. Det enda som kunde varit bättre är att vi inte har någon gräsmatta utan snarare en ismatta i trädgården. Men som tur är så är det bättre ute på vägen, där är all isen borta, och det är ju en av lyxfaktorerna när man bor på landet, det kommer extremt få bilar och vi har grusväg som just nu är alldeles mjuk och fint eftersom tjälen håller på att släppa :) Så perfekt för lite basic cirkelträning och 2 hinder träning, är helt otrloigt hur mycket man kan göra med två hinder, verkligen bara fantasin som sätter gränser!

Annars hade jag igår fått hedersuppdraget att vara barnvakt åt världens sötaste unge igår kväll. Och lyckades få med mig mamma som stöd. Kändes tryggast så ifall det skulle vara något, och sen är det ju roligare att vara två. 

Och måste säga att jag klarade uppdraget med bravur :) Visst blev hon lite gnällig ibland och då är det himla svårt att veta vad som är fel. Men lyckades alltid hitta "felet" så att hon blev nöjd igen och det kändes skönt. Och hon är verkligen en mysig bäbis. Sötare unge får mna leta länge efter :) Så tackar Emma och Kalle  för förtroendet och Lilly och mamma för en trevlig kväll!

"byxor är för töntar" tycker Lilly, bäst är det att vara nakenfis men där gick gränsen sa jag :)

Nu sitter jag och väntar på att det spåret jag gick i morse ska "ligga till sig" så ska Fanny få gå ut och prova. Det blir ju vrårat första spår på ett par månader så ska bli spännande att se hur hon tar det. Men tänkte jag skulle bli duktigare på att lägga spår då det är en så himla bra aktivering. Och när man bor som jag gör så finns det ju inga ursäkter att inte göra det :)

Sen blir det nog lite mer agility träning här hemma innan vi åker in och tränar i stan också. Tur för hundarna att jag jobbar hela veckan sen så de får vila lite! Men är så himla glad att jag har Fanny som alltid ställer upp och ger 100% även om vi tränar på tok för mycket en dag. Och nu har jag precis kommit på att jag har en flyttbar trapp här hemma. Och den är perfekt att träna nosduttar ifrån. Och efter mycket funderande igår så har jag nu bestämt mig för att jag behöver mer kriterier för nosduttarna. För hon håller på att flytta framtassarna som bara den. Och när jag provade ta bort taregten så resulterade det att hon hela tiden gick frammåt när hon duttade. Och så kan vi ju inte ha det. Så vips är vi tillbaka på ruta ett och jag sitter framför när hon duttar och så fort hon rör en tass får hon ett felkommano och får gå upp och börja om. Så nu har den lilla tejejen börjat fatta vad jag är ute efter. Så är bara träna vidare :)

Så, nu ska vi går ut och spåra! Ha en underbar söndag allihopa, det tänker iaf jag ha. Och i morgon börjar jag att gå själv som sjuksköterska. Ska bli spännande!

Är underbart att vara hemma igen! I morse möttes vi av strålande solsken  när vi vaknade och det var ett underbart ljus i hela stugan,. Och nu sitter vi istället (eller ja, två av oss ligger och jag halvligger) i soffan och myser med en brasan brinnande i bakgrunden. Och när man går ut så är det alldeles underbart fridfullt, tyst och så vackert! Älskar verkligen känslan som jag får när jag är här. Det enda som är tråkigt är att det tar 30 min att köra till jobbet. Både dyrt och drygt. Men men, vill man bo sähär fint och billigt så får man ofra något också antar jag. 

Som ni kanske förstod av dagens tidigare blogginlägg så har hundarna fått träna lite idag också. Har ju bara två hinder jag kan köra med nu när det är snö, men man kan göra mycket med två hinder! Blev inspirerade av Carines blogg och ville kolla in hur Fanny böjer kroppen och hur hon ser ut när hon hoppa och svänger samtidigt. Är ganska nöjd med hennes resultat. Och även bakombytensa som igår kändes askassa kändes lite bättre idag. Så bara att träna vidare! Blev lite annat också... Så ni som vill kan ju se här :

Nu måste jag ta mig i kragen och röjja lite här hemma, för det är grejer överallt. Och i morgon flyttar bästa syster yster hit så är väll bäst jag visar mig och stugan från vår bästa sida om jag ska få henne att bo kvar

Igår var en effektiv dag för mig. Först jobb, sen familjemiddag, sen hundträning och sen flytt hem till stugan :)

Har haft en riktigt bra helg på jobbet, var tydligen den lugnaste helgen de upplevt på något år så har inga förhoppningar om att få en så lugn helg igen, men ädå skönt att veta att det kan förekomma :) 

Efter jobbet bar det snabbt av hemåt där mamma hade lagat söndagsmiddag och mormor och morfar var också inbjudna.

Jag hann dock inte stanna för Anna hade ju boka ridhuset så cid halv fem bar det av igen för lite hundträning. Men känner mig väldigt kluven nu. Vet inte om vi har gått för fort fram, har tränat för lite eller om det bara är kaos i den lilla svartas hjärna nu. För känns som vi måste börja om från början med så mycket och som hon bara chsar på massa saker. Men men, vi får väll träna oss igenom det också :)

Började dagen med ltie hoppteknik, en basic grid med 6 fot mellan hindrena och en powergrid (inte med på filmen). Fanny har lite svårt för basicgriden, känns inte som hon bryr sig om hindren utan vill bara ta sig snabbast möjligt till belöningen i slutet. Och här är det ju absolut inte farten som är det viktiga. Jag och Anna försökte sätta ut en mindre rolig godisskål för att få henne att sakta farten, och det gjorde hon ju iof men då hoppar hon inte som hon brukar utan liksom bara hoppar och bromsar för att se vart skålen är.. Men när jag ropade på henne tillbaka och hon tog hindrena på tillbaka vägen så tyckte jag det kändes bätte, inte så stressat utan då hoppar hon med fint flyt, dock med svansen och huvudet upp (jag lärde mig på lägret i somras att de ska hoppa med ryggen i en båge och med både huvudet och svansen ner, fast det kanske gäller mest för högre hinder??)

Svårt är det iaf... men hon har betydligt lättare för powergriden där man länger med en fot mellan alla hinder. 

Ska få lite papper av Anna så jag kan börja köra lite hoppteknik här hemma, för då kan vi ju köra flera korta pass ett par gånger i veckan. Och hoppas på att få lite mer förståelse då.

Sen körde vi lite basic övningar, 2,70  1,80 och stärnor. Jag har ju helt missat att träna stjärnor. Och hon fick öven köra lite på däcket. Och där blev jag riktigt imponerad, för det har vi bara kört ett par gånger i somras. men det verkade hon komma ihåg <3 Iaf så länge det inte gick för fort....

Här kommer en film från gårdagen träning. En film från dagens trädgårdsträning kommer senare :)

Och dagen började på bästa sätt, med agilityträning! Tyvär gick inte träningen speciellt bra idag, såg himla många grejer som jag verkligen måste jobba mer på, men är ändå nöjd med min lilla svartvita (Lotta fick inte köra nåt idag). Det är längesen vi har tränat seriöst och det ser ut som hon har glömt endel grejer, sen insåg jag att det finns grejer jag aldrig ens har tränat på, ex handling efter tunnlar, där jag vill att om jag ropar hennes namn så ska hon svänga och säger jag inget eller möjligtiv fram så ska hon bara skjuta ut rakt fram ur tunneln, och detta hade jag ändå på något konstigt vis fått för mig att hon skulle kunna, hmm, konstiga matte :) Sen har vi stjärnor, det hade jag visst glömt helt, hinder brevid varandra och boxhörn har jag tränat mycket, men stjärnor har jag visst glömt bort. Så inte så konstigt att hon inte kunde det, men blev lite förvånad över att hon missar så många 1,80 (två hinder brevid varandra). Men vilket som så hade jag ändå en bra känsla i magen efter dagen, hon kämpar på och tänker min lilla tjej och jag blir glad av att träna henne (även om det inte alltid går så bra). Så på söndag har vi (jag, Anna och Per) besultat oss för att köra med basic hinderträning. Så får vi se hur det går. Sen måste ju jag börja träna in alla olika hinder, typ däck och långhopp. För Maj närmar sig helt plötsligt mer stormsteg! Och jag hade tänkt åka till Hällefors den 1 maj på en inoficiell tävling och då diska oss och belöna sånt jag vill belöna. Men hade ju iaf känts bra om hon kunde alla hindrena tills dess....

Här kommer en film från dagens träning, men både bra och dåliga saker....

I måndags kväll och natt snöade det här i värmland. Det kom väll ungefär 2-3 cm och det var alldeles ljuvlig pudersnö! Och sen på tisdag morgon vaknade jag till strålande solsken! Vackrare än så kan man ju nästan inte få det! Fast tyvär går det inte (eller jag är iaf inte en så duktig fotograf) att jag kan fånga det vackra på bild, det måste helt enkelt upplevas. Men fick iaf med mig mamma och vovvarna ut på en helt underbar skidtur, vi var de första som var ute och åkte i den nya snön och såg massor av spår från djur. Lyckades även på relativt kort stund se 5 rådjur, så Fannys näsa gick på högvarv i alla spåren, men hon har iaf inget behov av att sticka på dem utan är nog mest bara nyfiken, fick det även bevisat för mig att vilt än sålänge inte är mer intresant än mig. Jag  skulle precis till att åka ut för en nerförsbacke, som mamma redan har åkt och hon stod längst ner och väntade. Och jag hade precis gett hundarna ett varsågod, spring till mamma, när jag fick se ett rådjur i full karriär springa på vägen rakt framför dem och sen ner i skogen. Båda hundarna var ju påväg rakt emot det, men när jag ropade så vände båda två (ja Lotta också faktiskt) på en gång och kommer glatt tillbaka igen. Då var jag stolt vill jag lova!

Sen på tisdagkvällen hade vi en lugn kväll på jobbet, men känns fortfarande läskigt att jag om en och en halv vecka ska gå själv, för lär mig fortfarande nya grejer varenda pass som hade varit svårt att veta hur jag skulle hantera om jag inte hade haft en handledare, men men, det finns ju alltid folk att fråga sen också!

Och idag har jag gått brevid på vår operationeavdelning, och gissa om jag är trött i ryggen och har ont i fötterna, för idag har jag stått på en pall och tittat hela dagen. Och det är vekligen mycket jobbigare att stå så än att gå hela dagarna! Men det har varit riktigt spännande, även om det stundtals var svårt att se från min plats uppe på pallen :) Och blev så glad över hur jag blev bemött. Alla jag träffade idag (och det var verkligen inte få) tog mot mig med öppna armar, berättad och förklarade och var måna om att jag skulle få ut så mycket som möjligt av dagen. Sånna människor blir man verkligen glad av att träffa! Sen är det allt en konstig känsla att se en människa bli sövd och uppskuren. Men har iaf överlevt en hel dag ståendes på en pall (för att kunna se så mycket som möjligt) utan att svimma så får väll iaf vara stolt över det :)

Sen när jag kom hem igen så hade hundarna varit själva ett par timmar, och tror ni inte jag blir irriterad på mig själv, det sista jag tänkte när jag åkte i morse var att jag borde nog ta bort de där raggsockorna som ligger på elementet i hallen, för det är i Lottas huvudhöjd. Men sen glömde jag det, för de har ju aldrig tagit något därifrån förut och det ligger alltid massa saker där. men idag när jag kom hem så mötte Lotta mig glatt i dörren, väldigt stolt och med en väldigt trasig raggsocka i munnen. Nu vet jag inte om det är hon eller Fanny som har haft isönder den, men vem det än är så hoppas jag iaf att dem inte har svalt några trådar. För har sett alldeles för mycket hemska konsekvenser efter att dju har ätit trådar :(

Men men, änsålänge mår de iaf bra även om de tycker jag är lite tråkig, har nämligen bestämt mig för att de behöver en vilodag idag, så borträknat från mammas promenad i morse så kommer de inte få göra något mer fysiskt idag. Det är istället kloklipp och massage som står på schemat. Tror fannys kropp kan behöva det för nu har det blivit väldigt intensiv och hård träning ett tag. Igår när vi åkte skidor så åkte nog jag och mamma ca 5 km, skulle gissa att Fanny sprang minst 2 mil, och det i ganska högt temp :) Gissa om hon var trött efteråt!

Min nu, väldigt oanvändbara raggsocka :(

Lotta tycker om att vara med och åka skidor!

Förutom när hon får is i tassarna :( Då haltar man och kan plötsligt inte gå alls, sen lägger man sig ner och ser hjälplös ut tills någon kommer och hjälper en :) Ibland tror jag nästan hon gör så fast hon inte har någor is i tassarna bara för hon tycker det är så trevligt med en vilopaus med lite gos :) För det är inte alltid jag kan hitta några isklumpar, men ändå skuttar hon glatt vidare efteråt!

Det är så skönt att kunna åka ute på den stora öppna golfbanan, hundarna kan springa fritt och ingen bryr sig om om de skulle förstöra några skidspår!

I fredagseftermiddag efter en väldigt hektisk dag på jobbet satte jag mig tillsammans med Fanny på tåget mot gävle. En lång tågresa med byte i stokholm, men det var det helt klart värt! Väl framme blev vi upphämtade av snälla Emma som har Fannys syster Fri. Hade den stora turen att få bo hos henne hela helgen. Så kvällen började förståss med att vi tog ut hundarna på en liten promenad så de fick lära känna varandra lite, och måste säga att det är höftigt att se hur lika de lekte och busade. Och man kunde se direkt att de stortrivdes tillsammans! Sen blev det en tidig kväll så vi var utvilade för den stora dagen!

Fina syster Fri

Lite nyfiket hälsande!

Och sen busig lek!

Fri gjorde likadant med tassarna som Fanny gör, lägger dem på huvudet på den andra hunden:)

Det var agility som stog först på agendan, så vi träffades mitt ute i skogen på en gammal militäranläggning som nu var omgjord till ridcenter och agilityloka. En riktigt bra plats att vara på där hundarna verkligen kunde få sträcka ut benen utan att vi behövde oroa oss för att de skulle komma någon. Ann var först på plats med mamma Peg och extra mamma Cissi (hon har varit med och uppfostrat valparna) samt cissis egen valp 13 veckor gamla Hellen. Och åh vad roligt det var att se Peg igen, hon är verkligen en underbar hund och jag är så glad att jag kan se så många av hennes positiva egenskaper i Fanny!

Fina mamma Peg

Är barnen ivägen så man inte kan se så får man lösa det på eget sätt!

Många fjäskpussar blev det!

Efter oss dök även Jennie med frank upp och Christel och Ulrika med Fred. Så för att hundarna skulle få värma upp lite och lära känna varandra så började vi med en promenad. Är en härlig känsla att vara ute med så många hundar samtidigt. Och häftigt att se hur de kan gå så bra ihop. Det var bara Fred och Frank som ett tag funderade på att se vem som var coolast, men efter en tillsägelse om att det behöver ni inte alls, så skötte sig alla fint! Det är verkligen en underbar syskonskara, alla ser helt olika ut men ändå har de likheter. De är alla väldigt trivsamma hundar som tycker om att gömma ben och göra olika ljud. Och jag som bara trodde det var Fanny som höll på med dessa konstighete, och så visar det sig att hela syskonskaran gör likadant :)

Efter promenad så blev det iaf lite agilityträning. Och av någon anledning så kändes det som det gick väldigt dåligt för mig och Fanny, kanske var jag nervös, eller så var det den nya miljön som störde Fanny. Det var iaf en hel massa av de basicgrejerna som jag trodde att hon kunde som hon helt plötsligt inte kunde. Så nu blir det ut och träna mer dubbelbox! Men det var självklart grejer hon gjorde bra också, blandannat att söka raklinje frammåt vid spurt. det gjorde hon superduper bra :)

Det var även väldigt kul att se de andra köra, alla hade väldigt olika grunde med sig, Fred hade inte kört alls utan fick lära sig vad det är att hoppa över ett och två hinder, Gip hade tränat lite och ville en hel massa men visste inte riktigt hur han skulle göra, fri har ju tränat ganska mycket och var riktigt duktig och så även frank. Var även väldigt kul att se mamma Peg, jag kan se lite av Fannys hoppstil från henne (kanske inte den snyggaste och mest ekonomiska så den påminde mig om att jag måste börja köra mer hoppteknik).

Efter agilityn fick vi en supergod lunch hemma hos Jennie. Hennes mormor var snäll nog att laga den medan vi var ute och tränad i kylan, så det var verkligen underbart skönt att komma in i värmen och få äta gott. Och efter en lyckad lunch med massa kul hundsnack så blev det vallning. Jag och Fanny fick börja eftersom hon hade minst erfarehet av fåren, och då ville vi ha dem på så gott humör som möjligt. Första vändan därinne tittade hon knappt på fåren utan ville bara äta bajs, trots att jag och Ann jagade runt fåren en hel massa för att de skulle bli lite intresanta, och det hade tydligen viss inverkan för när vi gick in andra gången va all den "goda" bajsen som bortblåst och fåren var helt plötsligt väldigt intresanta, inte så att hon förstod vad hon skulle göra, men hon var iaf intreserad av dem. De andra syskonen hade väldigt olika erfarenheter här, från Fred som redan var supertänd på fåren och tyckte att han kunde bäst själv till Frank som bor på gården och såg ut som han aldrig gjör annat.

Även Peg fick komma in och visa hur man gör när man flyttar får. Och det var verkligen kul att se henne jobba. Duktiga söta lilla hund!

En völdigt lyckad dag som det redan nu finns planer på att göra i repris i Augusti. Och då i samband med en agilitytävling! Längtar redan. Är ganska häftigt att det kan vara så kul att träffa helt främmande människor med en sak gemensamt, vi har alla hundar från samma kull :)

Och eftersom det var så långt att åka så fick jag stanna hos Emma till söndagen också. Så då såg vi till att hinna med lite mer agilityträning innan tåget gick hemmåt. Så vi mötte upp Jenny och Frank vid ridhuset även då. Och då gick det mycket bättre, vi satte upp ett slalom och där hade verkligen de flesta bitar fallit på plats för min lilla prinsessa. Förutom när jag la en leksak utanför näst sista porten, då var det inte helt självklart att man skulle ta hela slalomet, så där har vi något att träna mer på :)

Sen körde vi lite olika handlingsövningar, och det märks att hon behöver mer träning för hon kan fortfarande inte läsa att när jag står på ett ställe så betyder det att vi ska svänga eller liknande, men antar att det kommer.

Och efter denna underbara helg fick vi en spännande tågresa hem, kom i god tid till tåget i Gävle, men tåget kom aldrig igång och började rulla, tydligen var det något fel på bromsarna, så efter 40 min kom de på att de var tvungna att backa tåget och vända på det så man kunde köra från loket i andra änden, så efter ytterligare 10 minuter hade tåget vänt. Det var bara det att jag hade ett inplanerat byte på 50 minuter i stockholm, och nu var det krymt till 0 minuter, men de ropade ut i högtalarna att de "nog" skulle hålla det andra tåget till oss i stockholm, men att vi ändå skulle skynda oss av. Och eftersom jag vet hur det är, tåg väntar inte! så sprand jag så fort jag kunde med min stora ryggsäck, två påsar och hund mellan tågen. Som tur var lämnade tågvärdinnan en vägbeskrivning mellan de olika spåren, för de låg inte alls i närheten av varandra och jag hittar verkligen inte på stockholms central. Så efter att ha tvingat Fanny att åka rulltrappa (hon tyckte det var läskigt men det fanns ingen annan väg) och ha sprungit som en tok så hann jag precis gå på det andra tåget innan det började rulla. Men tror jag var den enda som hann med, så dålig stil. Hade de bara väntat 1 minut till så hade de andra också hunnit :( Men men, jag var iaf glad att jag kom med, hade inte varit så kul att spendera kvällen i stockholm i väntan på något annat lämpligt tåg. Men tyckte synd om Fanny, när vi gick av hemma i Kil såg hon nästan sprickfärig ut. Hade ju inte fått kissa sen i Gävle :( Stackars liten, så kan säga tt hon var glad att vara hemma!

Fred vallar

Fri gör ett glädjeskutt mitt i kapplöpningen :)

Fanny verkar ha hamnat lite "mitt i vägen"

Bustjejer!

Det går verkligen snabbt när de här springer!

Systrarna gaddar ihop sig mot stackars Frank!

Frank o fanny

FinaFri, väldigt lik Fanny från sidan!

Men hon är nog lite finare och elegantare i kroppen!

fast hon verkar ha lite problem att hålla ihop bakbenen :)

Gip studerar fåren

Frank vallar

Fred vallar

Fanny "vallar"

Finaste mamma och alla utom Fred kom med på bild

Alla utom gip :)

Det härliga gänget! Det här måste vi göra om!

Efter en helt ok jobbhelg fick jag äntligen en ledig dag. Och den har spenderats på bästa sätt. Med underbar systeryster!

Vi åkte hem till "stugan" för att checka läget där,och till vår förfäran så upptcäkte vi att vattnet har fryst :( Så nu får vi hoppas att vädret snart vänder så vi får plusgrader och det kan börja fungera igen. För innan vi får vatten så kan vi ju inte bo där :(

Annars var allt toppen däruppe och det var en underbar dag med bara ett par minusgrader. Tog oss bland annat en sparktur på isen. Sen bar det av in till stan för lite ärenden. Ett av dem planerat till arbetsförmedlingen, och fy tusan vad dryga de är! Jag la i parkering för två timmar och tänkte att då har vi gott om tid. Men icke, det var endast tre minuter kvar av den tiden när vi äntligen var klara....

Här kommer iaf som vanligt en bildboom från dagen :)

Lotta får träna p åatt dra spark, det var svårt tyckte hon, hon har ju lärt sig sen hon var liten att man inte får dra i koppel, och hade svårt att fatta skillnaden :)

Roligare att springa själv!

Fanny, som redan från början hatar selar tyckte att det här verkade vara en väldigt dum och konstig ide!

Och kan väll inte påstå att hon fattade vad man skulle göra, och knappt jag heller, hur får man dem att gå frammåt utan att man själv måste gå framför? Och även hon har jag ju jobbat stenhårt med dragandet, så hon tyckte det var konstigt att dra, och eftersom hon gick så ojmänt var det svårt att hållalinorna ströckta och då blir det ett ryck varje gång hon ska börja och det tyckte hon nog var obehagligt. Men hade verkligen varit kula att köpa riktiga selar och lära dem dra, så tips på hur tusan man gör mottages tacksamt :)

Så efter den "seriösa" träningen blev det som vanligt massa lek!

Sötaste Lotta är på god väg att äta upp leksaken, är egentligen konstigt att hon aldrig tuggar sönder sina mjukisdjur, för alla andra leksaker tuggar hon sönder, men inte dem :)

Hmmm, vem vinner måntro?

Lotta såklart!!!

Knäppbild!!

Sötaste höjdhopparen!

Lotta vinkar

Och Lotta är uttråkad (eller nja, det här är Lottas normaltillstånd, snacka om att kunna se djupt deprimerad ut)

Lotta kryper :)

Sötaste!

En hopplotta!

Vackraste Fanny!

Längtar till valpträffen i helgen, ska bli så himla kul att se hur de andra syskonen är!