lottaskoja

Direktlänk till inlägg 25 september 2012

en olycka kommer sällan ensam....

Av Eva-Karin - 25 september 2012 09:21

Så igår hände ytterligare en sak som bara inte får hända. Jag jobbade och mamma passade hundarna. Hon var ute och gick med dem i koppel och hade inte kommit så långt hemifrån när hon ser två unga tjejer sitta med en stor svart hund som skäller och rycker i kopplet, hon och hundarna tänkte inte så mycket mer på det då detta ju är en ganska vanlig syn. Så de promenerade bara vidare och ignorerade hunden. Men efter en liten stund så hör de skrik bakom sig, mamma vänder sig om och ser då den ena flickan släpas fram på magen bakom hunden som drar rätt mot mamma och mina hundar. Och för att göra det hela värre så orkar väll antagligen flickan inte hålla längre, för hon släpper iaf kopplet. Och sen gick allt väldigt fort, hunden kastar sig fram mot mina hundar, mamma försöker attackera den och gå emellan, Fanny lyckas på något mirakulöst sätt ta sig ur sitt halsband och sätter av i högsta fart bortåt, hunden följer efter henne, men tacka gudarna för att Fanny är snabb, den andra hunden hade inte en chans, och medan den stod och kollade efter henne så hann ägarna ifatt den. Gissa om tjejerna fick sig en utskällning utan dess like. De går nog inte ut med den hunden igen. Men för mamma var det inte bra ännu, för Fanny kom inte när hon ropade, och Fanny som alltid kommer i vanliga fall. Men eftersom de inte hade gått så  långt hemifrån bestämde sig mamma för att gå hem och kolla, hon fick nästan dra Lotta med sig för Lotta tänkte då inte gå därifrån utan Fanny. Men väl hemma igen så sitter Fanny på trappen och väntar på dem, men är väldigt skärrad och måste kolla flera gånger så inte den andra hunden finns i närheten. Vet nog inte om det var Lotta eller mamma som blev gladast över att se henne. Underbara lilla hund. <3 Skulle tro att mamma låg på golvet resten av kvällen och gosade med dem båda <3


Eftersom allt gick så fort så hann mamma aldrig se om hon blev biten, men har gått igenom henne ordentligt och kan iaf inte hitta något, men det visar sig ju inom någon dag i så fall. Och nu håller jag tummarna för att hon inte får någon skräck för främmande hundar. Sånt här kan ju sätta spår även på de mest stabila av hundar. Men håller tummarna för att hon har en så pass stabil grund att stå på att hon kommer över detta fort! Och tacka gudarna för att hon inte blev påkörd på vägen hem, vet ju inte rikitgt hur hon tog sig hem men mamma och pappa bor i ett villaområde där det ändå är en hel del trafik.


Och Lotta gav den andra hunden sig liksom inte på, vet inte varför men den var mer ute efter Fanny, kan ha varit för att Lotta aldrig någonsin tittade på hunden, hon är väldigt bra på att sätta huvudet snett uppåt och ignorera jobbiga/skälliga eller i detta fallet farliga hundar. Vet inte om det kan bero på det men är iaf evigt tacksam att hon inte blev påflugen.


Så såhär i efterhand så gick ju allt ändå bra, ändå blev jag alldeles skakig när mamma berättade om det och jag blir alldeles skakig nu när jag skriver om det. Så obehagligt och ännu en sån sak som bara inte får hända!!

Mina älskade hjärtan!! Och på fredag har vi tid hos en hundfysioterapeut för en riktigt genomgång.


Håll nu tummarna för att Fanny inte blivit hundrädd, i så fall vill jag ha massa träningsvolonäter med stabila hundar som vi kan åka och träna på   !!!



Mina älskade underbara  hjärtan, vad skulle jag göra utan er!!!

 
 
Emma

Emma

25 september 2012 13:00

Usch det var ingen rolig händelse :( Hoppas att Fanny återhämtar sig och inte blir rädd för andra hundar. Tur att det trots allt gick bra. kramar

http://kiwihunden.bloggplatsen.se

 
maria d.

maria d.

25 september 2012 14:20

ojojoj, vilka otäcka händelser på så kort tid! Stackars stackars dig och jag håller tummarna hårt nu att hon inte blivit rädd för hundar efter den skräckupplevelsen. Bra tänkt att träna om kf - det såg lite läskigt ut även när hon inte kraschade. Fint men läskigt. Nu har du hela vintern på dig att träna om och så farliga ni blir till nästa säsong!!! Ser fram emot att få följa er!

http://astonwille.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Eva-Karin - 28 november 2015 23:57


Av flera anledningar, för det första att jag inte lär mig hur jag ska instruera folk jag tränar med för att skapa en bra situation för Bell. Och för det andra att jag sen inte kan släppa dessa tankar när jag ska försöka sova. Så nu provar jag att skr...

Av Eva-Karin - 27 november 2015 13:35

Har funderat på att skriva många gånger men det har visst inte blivit av av olika anledningar. Iaf så har lilla Bell nu hunnit bli 7,5 månader gammal, hon är ungefär 50 cm hög och väger 14 kg och vi har flyttat tillbaka till Uppsala :)   Jag är s...

Av Eva-Karin - 28 september 2015 18:29

Ja så känner jag ofta efter promenaderna med Bell nuförtiden (dock inte alltid för vi har våra motgångar ibland oxå). Men idag har vi till exempel passerat förbi två barn i 4-5 års åldern som till och med kom fram rakt emot oss för de var så nyfikna ...

Av Eva-Karin - 8 september 2015 20:54

Ja de verktygen jag har fått för att jobba med Bells rädslor har börjat ge lite resultat och hon känns nu som hon börjar kunna hantera situationer som hon förut inte hade kunnat. Nu var vi till exempel precis ute för att kvällskissa och gick då förbi...

Av Eva-Karin - 3 september 2015 18:45

Ja just nu känns det som det går bättre och bättre med Bell, hon har blivit betydligt mognare och är därför lättare att kommunicera med, jag har fått fler verktyg och tydligare ideer på hur jag ska hantera henne och omgivningen och det känns som att ...

Presentation

Wenari's Lille Lotte

   Lotta är min första egna hund och en dröm som äntligen gick i uppfyllelse. Jag har längtat efter hund så länge jag kan minnas och Lotta är nog den bästa hund jag någonsin kunnat få. Hon var nästan 1,5 år när jag fick henne, men jag jobbade då på kenneln jag köpte henne från så har känt henne sedan hon var valp. Och bättre golden finns inte, hon är min trogna vän och stöd i livet. Hon följer med på alla upptåg och anpassar sig till vad vi än hittar på. Hon älskar att bara får vara med och om någon dessutom vill klappa henne är lyckan gjord.

WindAnn's Fanny

       

Fanny är född 2010-10-11 och flyttade in hos oss när hon var ca 3 månader. Det var kärlek vid första ögonkastet och hon förgyller fortfarande varje dag genom att bara finnas vid min sida. Sover hon blir jag varm ända in i själen för att hon är så söt och är hon vaken hittar hon oftast på något roligt upptåg som får mig att skratta. Hon är världens bästa träningskamrat vilken sport vi än väljer att prova på. Alltid lättlärd och älskar att träna. Bättre hund går inte att få!

Senaste inläggen

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2012 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Fråga mig

2 besvarade frågor

Skapa flashcards