lottaskoja

Alla inlägg under november 2012

Av Eva-Karin - 25 november 2012 18:34

Ja även om anledningen till att vi alla har varit "hemma" i helgen har varit enormt tråkig så har vi ändå haft det trevligt. Och idag fick jag dessutom äran att vara med på världens bästa lilla Lillys första födelsedag! Väldigt trevligt och helt fantastiskt att se hur hon har växt. Är ju bara ett par veckor sedan jag såg henne sist, och då tog hon i princip sina första vacklande steg. Men nu gick hon hur obesvärat som helst. Och dessutom fick hon idag smaka på sin första tårta så ni kan ju gissa om hon var på topp :) Film kommer när jag har sladden och kan lägga in på datorn.


   



Imorgon styr jag bilen mot vargberg, tisdag morgon blir det lite vallning där innan detblir jobb igen. Och nu blir det ganska intensivt med jobb fram till jul,så tiden kommer garanterat gå fort iaf. Har dock pratat med chefen om att få gå ner i tid för jag kommer inte orka jobba 100% natt, men det var tydligen inget jag fick. Så ska nog börja se mig om eftter något nytt jobb så småningom, frågan är bara var, i halmstad, karlstad eller någon annan stans?? Kanske i norge?? Ja inte vet jag, men tåls att tänkas på. Nu blir det myskväll med mamma och pappa i soffan!

ANNONS
Av Eva-Karin - 23 november 2012 23:02

Hade tänkt skriva ett långt inlägg om denna underbara man som nu har tagits från oss. Men ingenting jag skriver känns bra nog. Jag kan inte beskriva hur stor saknaden är och jag kan inte förstå att jag aldrig mer ska få träffa denna underbara snälla människa. Jag känner mig som ett litet barn som ännu inte kan förstå att döden är så slutgiltigt. Känns som att han fortfarande finns där hemma hos mormor och allt är som vanligt, och så plötsligt slår det mig att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Och då kommer tårarna, gång på gång på gång. Sen går det att förtränga sorgen och tankarna en stund och vardagen tar över, och sen kommer det igen, insikten om att världens bästa morfar inte längre finns. Kommer aldrig få höra honom skratta eller jubla, så som bara han kunde. Allt känns helt ogreppbart och jag kan inte ens förstå hur vi ska kunna fira jul utan honom. Men hoppas du får vila i frid kära älskade morfar, du har gett oss så mycket kärlek och så många goda minnen och jag kommer för alltid att älska och minnas dig som den underbara man du var!


 


Idag har min mamma och morbror gjort något oerhört starkt. De har själva hållit i hela minnesstunden i kyrkan, för det var så min morfar önskade att det skulle vara. De har hållit så vackra tal och pratat om så många fina minnen och  jag är så imponerad och stolt över hur fint de gjorde det och hur starka de är! De lyckades förmedla allt det jag inte kunnat skriva, hur han var som person, som man, som far och som morfar och vilket tomrum han har lämnat efter sig! De lyckades verkligen ge min morfar det finaste avsked man kan tänka sig.


ANNONS
Av Eva-Karin - 20 november 2012 16:39

Har precis . upptäckt att jag kan ladda upp bilder direkt från mobilen och sen skriva texten på datorn. Tänk vilken braig kombination, att slippa lägga över bildernar på datorn först är ju guld värt! Men än sålänge så har jag ju inte med mig telefonen ut, eftersrom jag fortfarande mest använder den gamla. Annars hade ni idag kunnat få en närbild at en stor älg. Har nämligen varit ute på en ny upptäcksrunda här i de halländska skogarna, och ca 1 timme in i skogen så ser jag plötsligt en stor älg som står typ 10 meter från vägen och ca 50 meter från mig (är inte så bra på att uppskatt längd men kan säga att det kändes väldigt nära), är återigen tacksam att jag har världens bästa hundar som kommer på inkallning, så började med att koppla dem, och tog nog för givet att älgen skulle springa ivg under tiden. Men icke sa nicke, han stog där han stog och bara glodde på oss, jag backade undan och försöket hojta och vifta och diverse andra konster för att han skulle flytta på sig. Är säkert inte så ofta en älg känner sig hotad och blir agressiv men jag hade ändå ingen lust att prova :) och eftersom jag redan hade gått så långt så hade jag inte direkt lust att vända och gå samma väg tillbaka. Första försöket på lösning va att ringa syster som är biolog, hon borde ju kunna svara på 1 hur manbäst skrämmer bort en älg och 2 hur stot är sannolkiheten att den blir arg på mig och jag försöker gå förbi :) men tror ni minkära syster behagar svara i telefon när man som bäst behöver henne, nix! Så då står jag åter där och vet inte vad jag ska göra, och älgen har fortfarande inte rört sig ur fläcken. Då kommer jag på nästa idé, ring pappa. Han  borde ju kunna svaren även han trots att han inte är biolog :) Och som av en magisk kraft så började älgen gå därifrån i stort sett i samma sekund dom pappa svarade, de är allt bra att ha ibland de där papporna ;)

Men skämt åtsido kände jag mig faktiskt riktigt skakis, oftast så njuter jag bara oerhört mycket av att vara själv i skogen och idag var nog första gången jag kände mig rädd och tyckte det var obehagligt. Och tänk om det hade varit något värre än en älg, typ en varg eller ett vildsvin. Usch vad liten man känner sig i de lägena! Har läst om en ny grej som någon har uppfunnit för hundträning, som låter precis som ett skott. Det kanske vore något att ha i bakfickan om man är ute i skogen och stöter på något läskigt. För älgen visade iaf helt klart och tydligt att han varken tyckte att jag eller hundarna var speciellt läskiga. Och då gjorde jag ändå mitt bästa för att skrämmas (utan att provocera för var lite rädd att han skulle blir "arg" på mig).


Jaja nog om detta... Skulle egentligen ha varit och vallat idag, men tyvär valde instruktören av någon anledning att igår ställa in det. Väldigt tråkigt. Känner att jag behöver en liten intensiv period nu för att vi ska kunna fortsätta utvecklas. Och vill gå ett par gånger till nu innan vintern för att förhoppningsvis få ett trevligare avslut än förra gången. Det blev nämligen lite kaos i mitt huvud förra gången, för nu går jag för en annan instruktör (tillsammans med Kitty och Elin), och hon hade helt andra synpunkter och åsikter om hur man lär in vallning. Så för min del var det nästan som att börja om från ruta ett igen kändes det som, och jag gjorde massa tokigheter. Som tur är så filmade kitty allt så jag kunde titta på allt i lugn och ro när jag kom hem. Och då kunde jag konstatera att det inte såg fullt lika illa ut som det kändes. Men jag gjorde ändå mycket saker svårare för Fanny än vad det behöver vara. Typ skickar åt det svåraste hållet och sånna saker.  Tror aldrig jag och Fanny kommer satsa på vallningen helt och hållet, men hade iaf varit kul att lära sig så mycket som möjligt ifall jag någon gång kommer skaffa mig en till bordercollie. Då slipper jag ju iaf stå helt ovetande när jag ska valla med den. Och Fanny och jag har ju så mycket annat vi tycker är roligt och eftersom hon redan är utesluten från aveln så har jag inte heller det som drivkraft. OCh eftersom jag i nuläget verkar bo på ett ställe där det är hopplöst att hitta får inom hyffsat avstånd att träna på så får det bli lite vallning någon gång ibland för skojs skull. För det kostar alldeles för mycket att åka dessa långa avstånd och enbart träna för instruktörer. Eventuellt finns det en liten liten chans att Elin och Kitty och jag försöker hitta något ställe där vi själva får ha lite får under nästa sommar, och i så fall blir det ju en helt annan sak. Men tror i nuläget den chansen är ganska liten. Jag vet ju inte alls vad jag vill göra till nästa sommar, om jag vill vara kvar här eller om jag vill göra något annat. Jag och kitty har pratat om att eventuellt åka upp till nordnorge nästa år och jobba. Och det skulle verkligen vara jättekul. Annars kanske jag börjar plugga eller hittar på något helt annat!!


Nej nu är det bäst jag går och ger hundarna mat, Lotta tittar på mig som om hon snart dör om hon inte får den. Ska se om vi inte kan hitta på något nytt trix att träna. Har även bestämt mig för att gå en spårkurs för Jessica i mars. Hon har Fannys bror Gip och har ett ställe utanför jönköping där hon hpller kurser. Och det där med personspår är något jag vill göra med båda hundarna. Så nyttig och omväxlande träning mot allt spring och bus vi gör annars. Så det ska bli riktigt kul! Nä nu får jag den där blicken från Lotta igen så det är bäst att gå (och ja, hemma hos mig så är det lotta som bestämmer när de ska få mat, sålänge det ligger inom hyfsade tidsamar ;P )


 




Av Eva-Karin - 19 november 2012 18:16

Är faktiskt riktigt roligt att ha en smartphone. Helt otroligt hur mycket man kan göra med dem :) fast tar övergången lite långsamt och använder fortfarande min gamla telefon för att ringa och skicka sms :) Man får ju ta en sak i taget!

Har iaf haft en underbar helg i Kalmar hos bästa syster! Men berättar mer om den någon annan gång för det är ganska drygt att skriva på mobilen :)

Av Eva-Karin - 12 november 2012 20:34

Idag kom den äntligen!! Min nya iphone!! Och vi har faktiskt redan blivit kompisar! Trodde inte det skulle gå så fort, trodde det skulle ta aslång tid innan jag vande mig och lärde mig att hitta. Men tycker faktiskt det känns riktigt bra!! Har ju till och med lyckats göra den till en router så jag nu kan surfa trådlöst på datorn!! Hur smart är inte det!! Och detta trots att telefonen inte ens kom med någon bruksanvisning!! Måste säga att jag är mycket stolt över mig själv! Lika stolt var jag igår när jag och Kitty efter lite om och med lyckades starta min bil med hjälp av startkablar! Inte dåligt om man frågar mig! Men nu blir det att byta batteri, för har ingen lust att bli stående någonstans med bilen igen. Denna gången hade jag ju bara tur att det var på kittys parkering och inte påväg till jobbet eller nåt!!


Nu ska jag fortsätta att gå igenom min nya telefon, ett längre inlägg kommer någon annan dag för det är mycket som händer nu, både bra och dåliga och roliga och tråkiga saker. Och jag känner att jag mår bra av att skriva av mig saker. Det har jag alltid gjort. Känns mycket bättre efter att man har fått ur sig allt!!


Kram på er alla och en extra kram till världens bästa pappa! (det var ju farsdag igår och har man världens bästa pappa måste man passa på att säga det ibland också!) Han är fortfarande den första personen jag ringer till när jag får problem och han ställer alltid upp, vad det än kan vara!


 


Ja han ställer till och med upp och "spelar spel" med hundarna när jag inte orkar roa dem :)

Presentation

Wenari's Lille Lotte

   Lotta är min första egna hund och en dröm som äntligen gick i uppfyllelse. Jag har längtat efter hund så länge jag kan minnas och Lotta är nog den bästa hund jag någonsin kunnat få. Hon var nästan 1,5 år när jag fick henne, men jag jobbade då på kenneln jag köpte henne från så har känt henne sedan hon var valp. Och bättre golden finns inte, hon är min trogna vän och stöd i livet. Hon följer med på alla upptåg och anpassar sig till vad vi än hittar på. Hon älskar att bara får vara med och om någon dessutom vill klappa henne är lyckan gjord.

WindAnn's Fanny

       

Fanny är född 2010-10-11 och flyttade in hos oss när hon var ca 3 månader. Det var kärlek vid första ögonkastet och hon förgyller fortfarande varje dag genom att bara finnas vid min sida. Sover hon blir jag varm ända in i själen för att hon är så söt och är hon vaken hittar hon oftast på något roligt upptåg som får mig att skratta. Hon är världens bästa träningskamrat vilken sport vi än väljer att prova på. Alltid lättlärd och älskar att träna. Bättre hund går inte att få!

Följ bloggen

Följ lottaskoja med Blogkeen
Följ lottaskoja med Bloglovin'

Senaste inläggen

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Fråga mig

2 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se