Har precis . upptäckt att jag kan ladda upp bilder direkt från mobilen och sen skriva texten på datorn. Tänk vilken braig kombination, att slippa lägga över bildernar på datorn först är ju guld värt! Men än sålänge så har jag ju inte med mig telefonen ut, eftersrom jag fortfarande mest använder den gamla. Annars hade ni idag kunnat få en närbild at en stor älg. Har nämligen varit ute på en ny upptäcksrunda här i de halländska skogarna, och ca 1 timme in i skogen så ser jag plötsligt en stor älg som står typ 10 meter från vägen och ca 50 meter från mig (är inte så bra på att uppskatt längd men kan säga att det kändes väldigt nära), är återigen tacksam att jag har världens bästa hundar som kommer på inkallning, så började med att koppla dem, och tog nog för givet att älgen skulle springa ivg under tiden. Men icke sa nicke, han stog där han stog och bara glodde på oss, jag backade undan och försöket hojta och vifta och diverse andra konster för att han skulle flytta på sig. Är säkert inte så ofta en älg känner sig hotad och blir agressiv men jag hade ändå ingen lust att prova :) och eftersom jag redan hade gått så långt så hade jag inte direkt lust att vända och gå samma väg tillbaka. Första försöket på lösning va att ringa syster som är biolog, hon borde ju kunna svara på 1 hur manbäst skrämmer bort en älg och 2 hur stot är sannolkiheten att den blir arg på mig och jag försöker gå förbi :) men tror ni minkära syster behagar svara i telefon när man som bäst behöver henne, nix! Så då står jag åter där och vet inte vad jag ska göra, och älgen har fortfarande inte rört sig ur fläcken. Då kommer jag på nästa idé, ring pappa. Han  borde ju kunna svaren även han trots att han inte är biolog :) Och som av en magisk kraft så började älgen gå därifrån i stort sett i samma sekund dom pappa svarade, de är allt bra att ha ibland de där papporna ;)

Men skämt åtsido kände jag mig faktiskt riktigt skakis, oftast så njuter jag bara oerhört mycket av att vara själv i skogen och idag var nog första gången jag kände mig rädd och tyckte det var obehagligt. Och tänk om det hade varit något värre än en älg, typ en varg eller ett vildsvin. Usch vad liten man känner sig i de lägena! Har läst om en ny grej som någon har uppfunnit för hundträning, som låter precis som ett skott. Det kanske vore något att ha i bakfickan om man är ute i skogen och stöter på något läskigt. För älgen visade iaf helt klart och tydligt att han varken tyckte att jag eller hundarna var speciellt läskiga. Och då gjorde jag ändå mitt bästa för att skrämmas (utan att provocera för var lite rädd att han skulle blir "arg" på mig).

Jaja nog om detta... Skulle egentligen ha varit och vallat idag, men tyvär valde instruktören av någon anledning att igår ställa in det. Väldigt tråkigt. Känner att jag behöver en liten intensiv period nu för att vi ska kunna fortsätta utvecklas. Och vill gå ett par gånger till nu innan vintern för att förhoppningsvis få ett trevligare avslut än förra gången. Det blev nämligen lite kaos i mitt huvud förra gången, för nu går jag för en annan instruktör (tillsammans med Kitty och Elin), och hon hade helt andra synpunkter och åsikter om hur man lär in vallning. Så för min del var det nästan som att börja om från ruta ett igen kändes det som, och jag gjorde massa tokigheter. Som tur är så filmade kitty allt så jag kunde titta på allt i lugn och ro när jag kom hem. Och då kunde jag konstatera att det inte såg fullt lika illa ut som det kändes. Men jag gjorde ändå mycket saker svårare för Fanny än vad det behöver vara. Typ skickar åt det svåraste hållet och sånna saker.  Tror aldrig jag och Fanny kommer satsa på vallningen helt och hållet, men hade iaf varit kul att lära sig så mycket som möjligt ifall jag någon gång kommer skaffa mig en till bordercollie. Då slipper jag ju iaf stå helt ovetande när jag ska valla med den. Och Fanny och jag har ju så mycket annat vi tycker är roligt och eftersom hon redan är utesluten från aveln så har jag inte heller det som drivkraft. OCh eftersom jag i nuläget verkar bo på ett ställe där det är hopplöst att hitta får inom hyffsat avstånd att träna på så får det bli lite vallning någon gång ibland för skojs skull. För det kostar alldeles för mycket att åka dessa långa avstånd och enbart träna för instruktörer. Eventuellt finns det en liten liten chans att Elin och Kitty och jag försöker hitta något ställe där vi själva får ha lite får under nästa sommar, och i så fall blir det ju en helt annan sak. Men tror i nuläget den chansen är ganska liten. Jag vet ju inte alls vad jag vill göra till nästa sommar, om jag vill vara kvar här eller om jag vill göra något annat. Jag och kitty har pratat om att eventuellt åka upp till nordnorge nästa år och jobba. Och det skulle verkligen vara jättekul. Annars kanske jag börjar plugga eller hittar på något helt annat!!

Nej nu är det bäst jag går och ger hundarna mat, Lotta tittar på mig som om hon snart dör om hon inte får den. Ska se om vi inte kan hitta på något nytt trix att träna. Har även bestämt mig för att gå en spårkurs för Jessica i mars. Hon har Fannys bror Gip och har ett ställe utanför jönköping där hon hpller kurser. Och det där med personspår är något jag vill göra med båda hundarna. Så nyttig och omväxlande träning mot allt spring och bus vi gör annars. Så det ska bli riktigt kul! Nä nu får jag den där blicken från Lotta igen så det är bäst att gå (och ja, hemma hos mig så är det lotta som bestämmer när de ska få mat, sålänge det ligger inom hyfsade tidsamar ;P )

 

Elin

22 november 2012 11:20

hade typsikt nog glömt mobilen på jobbet när jag skulle å lämna blod... orkade inte cykla tillbak igen. Tur att du slapp bli älg mat ifall :-)

 

Jennie

24 november 2012 21:22

Vallningen kan verkligen vara förvirrade ibörjan. Det händer mkt hos hunden från gång till gång. Var inte rädd för att det blir fel. Det går att göra om! Det såg fint ut på filmen :-) fördelen är att det ska mkt till innan hunden tröttnar eftersom den har sin superduper belöning i fåren. Kämpa på o hoppas ni hittar ngr får närmare. Har du kollat med vallhundsklubben som är närmast?

http://www.livetpafarmen.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av flera anledningar, för det första att jag inte lär mig hur jag ska instruera folk jag tränar med för att skapa en bra situation för Bell. Och för det andra att jag sen inte kan släppa dessa tankar när jag ska försöka sova. Så nu provar jag att skr...

Har funderat på att skriva många gånger men det har visst inte blivit av av olika anledningar. Iaf så har lilla Bell nu hunnit bli 7,5 månader gammal, hon är ungefär 50 cm hög och väger 14 kg och vi har flyttat tillbaka till Uppsala :)   Jag är s...

Ja så känner jag ofta efter promenaderna med Bell nuförtiden (dock inte alltid för vi har våra motgångar ibland oxå). Men idag har vi till exempel passerat förbi två barn i 4-5 års åldern som till och med kom fram rakt emot oss för de var så nyfikna ...

Ja de verktygen jag har fått för att jobba med Bells rädslor har börjat ge lite resultat och hon känns nu som hon börjar kunna hantera situationer som hon förut inte hade kunnat. Nu var vi till exempel precis ute för att kvällskissa och gick då förbi...

Ja just nu känns det som det går bättre och bättre med Bell, hon har blivit betydligt mognare och är därför lättare att kommunicera med, jag har fått fler verktyg och tydligare ideer på hur jag ska hantera henne och omgivningen och det känns som att ...