Hade tänkt skriva ett långt inlägg om denna underbara man som nu har tagits från oss. Men ingenting jag skriver känns bra nog. Jag kan inte beskriva hur stor saknaden är och jag kan inte förstå att jag aldrig mer ska få träffa denna underbara snälla människa. Jag känner mig som ett litet barn som ännu inte kan förstå att döden är så slutgiltigt. Känns som att han fortfarande finns där hemma hos mormor och allt är som vanligt, och så plötsligt slår det mig att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Och då kommer tårarna, gång på gång på gång. Sen går det att förtränga sorgen och tankarna en stund och vardagen tar över, och sen kommer det igen, insikten om att världens bästa morfar inte längre finns. Kommer aldrig få höra honom skratta eller jubla, så som bara han kunde. Allt känns helt ogreppbart och jag kan inte ens förstå hur vi ska kunna fira jul utan honom. Men hoppas du får vila i frid kära älskade morfar, du har gett oss så mycket kärlek och så många goda minnen och jag kommer för alltid att älska och minnas dig som den underbara man du var!

Idag har min mamma och morbror gjort något oerhört starkt. De har själva hållit i hela minnesstunden i kyrkan, för det var så min morfar önskade att det skulle vara. De har hållit så vackra tal och pratat om så många fina minnen och  jag är så imponerad och stolt över hur fint de gjorde det och hur starka de är! De lyckades förmedla allt det jag inte kunnat skriva, hur han var som person, som man, som far och som morfar och vilket tomrum han har lämnat efter sig! De lyckades verkligen ge min morfar det finaste avsked man kan tänka sig.

 

Kitty

25 november 2012 17:40

Fint skrivet vännen! Man får ta en dag i taget och man får gråta! Ta hand om er så ses vi på tisdag! Kramar från oss! K & T & t

http://kittty.bloggplatsen.se

Eva-Karin

25 november 2012 18:45

Tack vännen! Ja det gör vi! Kram

 

Anna

26 november 2012 17:44

<3 <3 <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av flera anledningar, för det första att jag inte lär mig hur jag ska instruera folk jag tränar med för att skapa en bra situation för Bell. Och för det andra att jag sen inte kan släppa dessa tankar när jag ska försöka sova. Så nu provar jag att skr...

Har funderat på att skriva många gånger men det har visst inte blivit av av olika anledningar. Iaf så har lilla Bell nu hunnit bli 7,5 månader gammal, hon är ungefär 50 cm hög och väger 14 kg och vi har flyttat tillbaka till Uppsala :)   Jag är s...

Ja så känner jag ofta efter promenaderna med Bell nuförtiden (dock inte alltid för vi har våra motgångar ibland oxå). Men idag har vi till exempel passerat förbi två barn i 4-5 års åldern som till och med kom fram rakt emot oss för de var så nyfikna ...

Ja de verktygen jag har fått för att jobba med Bells rädslor har börjat ge lite resultat och hon känns nu som hon börjar kunna hantera situationer som hon förut inte hade kunnat. Nu var vi till exempel precis ute för att kvällskissa och gick då förbi...

Ja just nu känns det som det går bättre och bättre med Bell, hon har blivit betydligt mognare och är därför lättare att kommunicera med, jag har fått fler verktyg och tydligare ideer på hur jag ska hantera henne och omgivningen och det känns som att ...