... just nu sitter jag och känner mig väldigt deppig. Vi var hos vår rehabsköterska igår, då Fanny har blivit lite värre och vänt sig om ofta och kollat mot ryggen trots NSAID. Hon konstaterade dock att det var höftböjar muskeln som spökade igen (Fanny har troligtvis gått och spänt sig pga ryggen) och jag har inte tänkt på att stretcha och massera den för jag trodde att den var bra nu och att den skulle hålla sig bra, nu när hon åt smärtstillande. Men tyvärr var det inte så, jag kommer nog få hålla efter den resten av hennes liv. Och hon ömmade fortfarande en hel del i ryggen :( så som det ser ut nu så blir det till att äta smärtlindring över hela sommaren...

Vi pratade även en hel del om träning, och hon sa att hade det varit hennes hund så hade hon inte kört någon mer agility alls. Det är som att be om fortsatta problem då alla hopp, svängar och stopp på kontaktfält är väldigt påfrestande för ryggen. Så summan av det hela gör att jag nu har bestämt mig för att även om hon blir bra i sin rygg, så kommer vi aldrig mer köra agility :(

Och det är nästan så jag känner gråten komma i halsen när jag tänker på det. Jag har verkligen tyckt om att träna och tävla agility med henne, vi har haft så himla roligt och lärt känna så himla många trevliga människor tack vare just agilityn. Kan faktiskt inte tänka mig någon roligare hundsport. Och det faktum att vi aldrig mer kommer vare sig tävla eller träna mer gör mig riktigt ledsen. Vi tog oss ju inte ens ur klass 1, och jag hade så många mål och planer på vad vi skulle fortsätta träna på. Och jag såg verkligen fram emot att få flytta till uppsala där vi skulle få träna agility med alla underbara hundmänniskor vi känner där. Och nu får vi inte göra något av det :(

Men men, det viktigaste är ju faktiskt att hon blir helt bra och slipper ha ont! Så bara jag ger det lite tid och får sörja att vår agilitykarriär är över, så ska vi nog lyckas hitta något annat roligt att träna så småningom! Hon är ju trots allt världens bästa hund och vän oavsett vad vi hittar på!

Kollade igenom lite gamla agilityfilmer och hittade denna från sommaren 2012 :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av flera anledningar, för det första att jag inte lär mig hur jag ska instruera folk jag tränar med för att skapa en bra situation för Bell. Och för det andra att jag sen inte kan släppa dessa tankar när jag ska försöka sova. Så nu provar jag att skr...

Har funderat på att skriva många gånger men det har visst inte blivit av av olika anledningar. Iaf så har lilla Bell nu hunnit bli 7,5 månader gammal, hon är ungefär 50 cm hög och väger 14 kg och vi har flyttat tillbaka till Uppsala :)   Jag är s...

Ja så känner jag ofta efter promenaderna med Bell nuförtiden (dock inte alltid för vi har våra motgångar ibland oxå). Men idag har vi till exempel passerat förbi två barn i 4-5 års åldern som till och med kom fram rakt emot oss för de var så nyfikna ...

Ja de verktygen jag har fått för att jobba med Bells rädslor har börjat ge lite resultat och hon känns nu som hon börjar kunna hantera situationer som hon förut inte hade kunnat. Nu var vi till exempel precis ute för att kvällskissa och gick då förbi...

Ja just nu känns det som det går bättre och bättre med Bell, hon har blivit betydligt mognare och är därför lättare att kommunicera med, jag har fått fler verktyg och tydligare ideer på hur jag ska hantera henne och omgivningen och det känns som att ...