Fanny har ju haft problem med sin rygg i ca ett års tid nu, och vi har fått hjälp av mer eller mindre kvalificerade personer under tiden. Tyvärr har jag nog inte riktigt velat inse allvaret utan har förträngt det och inte stått på mig om röntgen osv. Trodde faktiskt helt ärligt att de ändå inte skulle se något på röntgen och har därför hållit med tidigare veterinärer när de inte har tyckt att hon behövt röntgas, något jag såklart ångrar bittert nu, även om jag inte vet om det skulle göra någon faktiskt skillnad i var vi är idag :(

Men iaf så blev Fanny inte bättre som vi hade förväntat av rehab och smärtlindring under sommaren och nu när jag flyttade till Uppsala så bokade jag in ett besök till en ortoped som jag har fått rekomenderad. Fick stort förtroende för henne så det känns iaf bra. Tyvärr upptäckte hon att Fanny har både en ventral spondylos (ännu ej ihopväxt) mellan L7-S1 och att hon har påbörjad artros i vänster höft... (Hon har även försvagad medialbogmuskulatur och lite ont i två tåleder).

Så idag har vi varit iväg och träffat sjukgymnasten och det som gäller nu är rehab, och i framtiden eventuellet en operation. Rehab för att bygga så mycket stabiliserande muskler som kan hålla ryggraden stabil och därmed minska rörelse som orsakar smärta från området med spondylos. Sen när spondylosen så småningom helt växt ihop (det går inte ens att gissa hur lång tid det tar, det kan gå fort och det kan ta lång tid) så hoppas vi att hon ska ha mindre ont (det blir då som en egen steloperation), men det är inte självklart utan beror så mycket på hur det sitter. Men varken veterinären eller sjukgymnasten tyckte operation var läglig just nu, hon mår än sålänge för bra för att vara kandidat för operation.

Tyvärr förklarade Kerstin (sjukgymnasten) att jag har gjort en del av de övningar jag har gjort tidigare fel. Jag har gjort för svåra övningar som hon inte har styrka nog att klara av och jag har misslyckats med att aktivera de små stabiliserande musklerna och istället bara påverkat de stora muskelgrupperna. Det gjorde ju inte saken bättre av att höra det utan jag blev riktigt ledsen. Inte kul att höra att man har gjort fel med den viktigaste biten av rehaben och den har istället för att ha någon positiv effekt bara tvingat de redan överansträngda stora muskelgrupperna i ryggen att arbeta hårdare :(

Så det som gäller nu är:

Max 30-40 min koppelpromenader helst 4 ggr/dag.

Flera små stabiliserande övningar i väldigt korta pass minst 10 ggr/dag.

Försöka jobba med olika hastigheter i skritt så hon får träna på att länga stegen.

Och sen så småningom börja med vattentrask och klövjeväska.

Till detta kommer det såklart massa restriktioner som hon inte får göra, hon får absolut inte halka (lättare sagt än gjort då hon har konstant bråttom överallt och måste vaktas hela tiden för att inte ha för bråttom och halka, blir till att köpa fler mattor till lägenheten och iaf halksäkra underläaget så gott det går!) Hon får inte leka med andra hundar eller med mig, inte hoppa upp eller ner ur soffan osv. I stort sett är all aktivitet som innebär hastiga rörelser förbjuden.

Det blir ju inte mycket till livskalite över för en hund som älskar fart och fläkt men jag blev så ledsen mot slutet av besöket att jag inte klarade att tänka klart eller ställa frågor, jag fick mest fokusera på att inte börja gråta, så har inte riktigt fått svar på alla mina funderingar utan får försöka maila eller ringa henne. För om det här är något som vi ska hålla på med i flera månader så känns det knappt värdigt för Fanny, då kanske man borde överväga att göra operationen snart istället, för som det är nu vet jag ju inte ens om hon kommer bli bättre av det här och just nu känns det inte som hon har ett värdigt liv. Hon har redan nu haft koppelvila i en och en halv månad (fast i flexikoppel, från och med nu blir det vanligt för att kunna kontrollera hennes rörelser ännu mer) , och hon börjar verkligen tröttna på att gå i koppel! Hade jag vetat att vi hade en tidsbegränsning på eländet och att hon sen skulle må bättre så hade det nog iaf känts lättare! Men att inte kunna förklara för sin älskade vän varför hon inte längre får spriga lös som hon brukar eller att ständigt gå och vara lite arg på henne för att hon ska ta det lugnt och inte skada sig mer av bara farten, det är väldigt jobbigt för oss båda två...