lottaskoja

Alla inlägg under september 2015

Av Eva-Karin - 28 september 2015 18:29

Ja så känner jag ofta efter promenaderna med Bell nuförtiden (dock inte alltid för vi har våra motgångar ibland oxå). Men idag har vi till exempel passerat förbi två barn i 4-5 års åldern som till och med kom fram rakt emot oss för de var så nyfikna på Bell (lyckades dock backa lite lägligt så vi fick ett par meter emellan så att jag själv sen kunde reglerar avståndet när Bell blev tryggare), vi har passerat män som kommit gående och cyklande i rask takt, barn på cykel, mamma med barnvagn osv. Och visst ser jag på henne att hon blir lite spänd ibland när de kommer för nära, men hon har klarat att skvallra sig igenom alla dessa möten. Och bland det bästa av allt, det sprang ett barn en bit framför oss över en stor parkering, då tittade hon först på barnet och sen bara släppte hon det med blicken och fortsatte gå :D Det kanske inte låter som en så stor grej i era öron men för mig är det så jag vill dansa en glädjedans :D


Och jag har nu i stort sett flyttat till mina föräldrar under sista delen av praktiken för det är så himla tacksamt att ha en mamma som hjälper mig med hundarna. Så det innebär att vi nu dagligen möter folk och två av våra små promenadslingor går hysat nära bilvägar, och nu kan hon springa lös och obrydd trots att det åker bilar på vägarna och det är bara om det kommer någon stor lastbil som hon reagerar och då gör hon det genom att springa till mig och få en godis så det känns ju väldigt fungerande :D


Och är så evigt tacksam mot min mamma som hjälper mig med hundarna! För det mesta så har hon Lotta och Fanny hemma på dagarna så att jag bara kan ha med mig Bell. Så det ger mig en chans till massa kvalitetstid ensam med henne och fokusera bara på henne och det är verkligen guld värt!


             

ANNONS
Av Eva-Karin - 8 september 2015 20:54

Ja de verktygen jag har fått för att jobba med Bells rädslor har börjat ge lite resultat och hon känns nu som hon börjar kunna hantera situationer som hon förut inte hade kunnat. Nu var vi till exempel precis ute för att kvällskissa och gick då förbi ett grannhus där grannen satt gömd i häcken och letade efter mördarsniglar, det var skymning och bell tyckte såklart det var läskigt. Men efter att ha skällt två gånger (jag stannade och bara väntade), så tystnade hon och tittade upp mot mig och jag kunde belöna med att ge mer avstånd till det läskiga och massa god skinkost. Sen kunde vi gå närmare grannen och hon valde ändå att ha kontakt med mig och vi kunde därefter gå därifrån med en positiv känsla :) Och det är sånt jag upplever att hon växer på, när hon kan gå från att tycka att det är obehagligt till att tycka att det är helt ok :)


Hon är ju med på jobbet varje dag och där blir det mycket träning, hon får vara med i lunchrummet när vi fikar och på lunchen och det blir mycket träning då det hela tiden kommer och går folk. Men där börjar hon kännas äldigt trygg och det är härligt. Och på lunchrasten är det ju bara att försöka ta tillvara alla träningsmöjligheter då vi möter massa hundar och människor som går runt samma motionsslinga, om det är för trångt så jag vet att det kommer bli för svårt så lyfter jag bara upp henne och går förbi (utan att prata med henne eller göra nån grej av det), och sen när vi har passerat så sätter jag ner henne och vi fortsätter gå som vanligt. Och det har fungerat väldigt bra, fast snart blir hon nog för tung men då hoppas jag ha kommit så lång i vår träning att hon klarar att passera på marken :)


Var precis ute med mamma och körde ett skvallerträningspass där hon kom gående längs gatan med Ike (som jag passar ett par dagar), tänkte det var bra att passa på när vi har en relativt okänd hund här hemma. Och när hon väl hade fattat vad jag ville så var hon helt grym på att ta kontakt med mig och vi kunde mötas rätt nära. Så nu ska jag försöka få till ett par riggade pass med både människa, människa med hund och människa med cykel. För det känns som hon behöver de här riktigta träningspassen där allt lyckas  för att vi ska kunna lyckas även i verkligheten där inte allt blir lika tydligt.


Iaf så är det mycket träningstankar och tankar på vad som har blivit fel och vad jag kan göra bättre som snurrar konstant i mitt huvud nuförtiden, men det är bra för det är via reflektion som bra träningstankar utvecklas :)

Bell har känts trött stora delar av dagen idag (träffade Anita och Busy och tränad/fick hjälp igår så det tog nog på krafterna), men nu på kvällen var hon pigg och busig så vi körde ett litet träningspass också. Och eftersom det har blivit slarv med både träning och filmning så betsämde jag mig för att filma också. SÅ här kommer även ett helt oredigerat filmklipp från delar av vår lilla träning.


ANNONS
Av Eva-Karin - 3 september 2015 18:45

Ja just nu känns det som det går bättre och bättre med Bell, hon har blivit betydligt mognare och är därför lättare att kommunicera med, jag har fått fler verktyg och tydligare ideer på hur jag ska hantera henne och omgivningen och det känns som att för varje positivt möte så växer självförtroendendet lite till. Så just nu har vi det med andra ord väldigt bra och jag njuter av tiden med min lilla valp (4,5 månader och 11,4 kg igår). Att hon har haft lite"problembeteenden" gör bara att lyckorus uppstår desto oftare nu när vi hamnar i svåra situationer som går bra. Så just nu vandrar jag på moln ganska ofta ;)

Men försöker samtidigt förbereda mig för att vi troligtvis kommer ha dagar/perioder när träningen även går bakåt, och att jag inte ska låta världen rasa samman för det utan även då försöka tänka positivt (tycker dock att det är lättare sagt än gjort och har lätt för att deppa ihop helt om träninge med hundarna går dåligt).


Förra veckoslutet spenderade vi i härliga Sveg tillsammans med Elin och hennes hundar och får. Eftersom Fanny har hållt så bra och inte visat tecken på att bli stel eller få ont trots en hel del spring så har hon faktiskt fått valla i helgen. Och jisses vad den tjejen hade mognat på det här året när hon knappt har fått träna nåt alls och absolut inte vallat. Nu hade hon både ett fokus och en stil som hon verkligen inte har haft innan och jag fick släpa ur henne ur fårhagen första dagen. Så himla rolig att träna med!! Och så jäkla häfig känsla, fattar inte var hon plockade fram den där koncetrationen ifrån!


Bell har fått gå ett litet pass varje dag hon också. Och med elins guidning och hjälp så har det känns riktigt riktigt bra! Hon är helt klart tänd och första passet lät jag henne mest gå (släpa mig) efter fåren och det blev lite rusningar och tok (hon gick i lina såklart så det var ju lätt att stoppa!) men hon gick stundvis riktigt riktigt fint! men efter det så lät jag henne tänka innan jag lät henne gå framåt och då började hon erbjuda små flanker och gick betydligt mer fokuserat mot fåren. Så sista dagen kunde hon gå omkring riktigt fint där inne, både lite rakt mot djuren, hålla dem lite mot staketet och även flanka lite så vi fick ut dem igen. Har en del filmat så får väll se om jag vågar lägga ut nåt sen ;)


Den svåraste utmaningen var dock att Elin bor i en lägenhet mitt inne i sveg, så varje rastning har vi mött människor i alla dess former, på cyklar, i bilar, med hundar och med barnvagnar osv. Ibland har det blivit för svårt och hon har blivit rädd och skällt. Men de allra flesta gångerna har det gått bra och hon har nu börjat fatta galoppen med skvallerträningen och klarar då att folk passerar förbi riktigt nära utan några större problem :D


Nu i veckan har hon varit med en hel del på jobbet och det kommer hon få fortsätta med för det är så himla nyttigt, där är hundar som skäller, folk som rör sig, bilar och hästar och allt möjligt. Och jag tror att hon verkligen har nytta av daglig träning! Jag har även på två av lunchpromenaderna där lyckats gömma mig i skogen när hon har varit lös och sprungit lite för långt, så hon har då inte hittat mig på en gång utan har hunnit bli lite rädd innan, så nu jäklar håller hon koll på mig vill jag lova!


Och vi har även fått tillbaka träningsglädjen, nu kan hon både runda träd och "leta efter katter" i träd. Och eftersom vi började en kurs i tisdags där kursledaren bland annat vill att vi lär in ligg så är det väll på hög tid att nu lära in det också :)


Nu blir det en bildbomb från dagarna i sveg som mest fylldes av vallning och ätande av godsaker ;)


 


                                                    

Presentation

Wenari's Lille Lotte

   Lotta är min första egna hund och en dröm som äntligen gick i uppfyllelse. Jag har längtat efter hund så länge jag kan minnas och Lotta är nog den bästa hund jag någonsin kunnat få. Hon var nästan 1,5 år när jag fick henne, men jag jobbade då på kenneln jag köpte henne från så har känt henne sedan hon var valp. Och bättre golden finns inte, hon är min trogna vän och stöd i livet. Hon följer med på alla upptåg och anpassar sig till vad vi än hittar på. Hon älskar att bara får vara med och om någon dessutom vill klappa henne är lyckan gjord.

WindAnn's Fanny

       

Fanny är född 2010-10-11 och flyttade in hos oss när hon var ca 3 månader. Det var kärlek vid första ögonkastet och hon förgyller fortfarande varje dag genom att bara finnas vid min sida. Sover hon blir jag varm ända in i själen för att hon är så söt och är hon vaken hittar hon oftast på något roligt upptåg som får mig att skratta. Hon är världens bästa träningskamrat vilken sport vi än väljer att prova på. Alltid lättlärd och älskar att träna. Bättre hund går inte att få!

Följ bloggen

Följ lottaskoja med Blogkeen
Följ lottaskoja med Bloglovin'

Senaste inläggen

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015 >>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Fråga mig

2 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se