Tur att man har världens bästa familj, som hjälper till att ordna så att hundarna får sitt när matte bara ligger i soffan och sover... Blandat med sömnen är det förståss mycket tankar som snurrar, men efter lite personligt pepptalk med catrin så känns det ändå som det kommer lösa sig. På något sätt gör det ju alltid det. Men på samma gång så känns allt så surt, för allt var ju så bra, trivs så himla bra med kollegor, arbetet i sig och med arbetstiderna.... Men men, allt i livet händer väll av en anledning, så även om jag inte kommer att se den nu, så kommer jag väll förhoppningsvis göra det i framtiden. Har även fått endel väldigt bra tips om agilityträning, som jag kan börja med med valpen. Lotta är i ungefär lika mycket zombie tillstånd som jag just nu, så med henne gäller det bara att hon ska tycka att det är roligt. Men blir ju iaf tävling nästa helg, så hoppas jag kan tända igång henne lite då iaf... Här kommer lite bilder, sen ska jag nog sova lite till....

  Hittade denna gamla bilden på pappas kamera, snacka om att hon ser lite ut min lilla zombie, men har ingen aning om när bilden är tagen..  

Den lilla valpen börjar bli ganska stor :) Alldeles snart 5 månader..

  Pappa tyckte vovvarna skull ha en mjuk madrass att ligga på ute, så de fick hans fina liggunderlag...   <3     Med ett stort tuggben kan valpen underhålla sig i timmtal...   Spike blev nya favoriten...   4 söta vovvar...

På ryggsäckspromenad, blev nog dock den sista, för hon börjar bli så stor att hon är för tung att bära...