Började lite smått i lördags kväll känna att det gjorde ont i min visdomstand i underkäken. Tänkte att det är väl säkert ingen fara, den håller antagligen bara på att växa fram ordentligt (det har i flera års tid bara varit en pytte liten del av den som man har sett). Men igår började det bara göra ondare och ondare och nu när jag vakande så känner jag mig alldeles tjock i halsen, kan inte riktigt öppna munnen och det verkligen värker. Så efter lite ångest beslöt jag mig för att ringa tandläkaren. De hade inga tider förrän i morgon vid klockan 14. Så det är väll bara att stå ut tills dess. Men aj vad ont det gör. Och inte blir det bättre av att veta att det säkert kommer göra svin ont i morgon också, då skulle de spola rent åt mimg sa hon :( Ajajaj. Kanske ska försöka sno åt mig någon antibiotika kur på jobbet i stället och hoppas att det går över av sig själv :)

Tur att jag iaf har världen snällaste hund (får väll se hur det går senare i livet om jag nu får en till) så hon ligger utan att klaga och sover, trots att hon inte ens har fått gå ut och kissa än. Har inte orkat klä på mig eller ens försöka äta frukost. Kan ju knappt öppna munnen och än mindre själva normalt, och absolut inte tugga. Men men, får väll bli svält till i morgon helt enkelt.

Nu ska jag fortsätta att tycka synd om mig själv och se på någon bra film så jag slipper tänka på hur ont det gör.

Om ni tycker Lotta ser lite deprimerad ut på bilden så är det inget mot hur jag känner mig nu :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av flera anledningar, för det första att jag inte lär mig hur jag ska instruera folk jag tränar med för att skapa en bra situation för Bell. Och för det andra att jag sen inte kan släppa dessa tankar när jag ska försöka sova. Så nu provar jag att skr...

Har funderat på att skriva många gånger men det har visst inte blivit av av olika anledningar. Iaf så har lilla Bell nu hunnit bli 7,5 månader gammal, hon är ungefär 50 cm hög och väger 14 kg och vi har flyttat tillbaka till Uppsala :)   Jag är s...

Ja så känner jag ofta efter promenaderna med Bell nuförtiden (dock inte alltid för vi har våra motgångar ibland oxå). Men idag har vi till exempel passerat förbi två barn i 4-5 års åldern som till och med kom fram rakt emot oss för de var så nyfikna ...

Ja de verktygen jag har fått för att jobba med Bells rädslor har börjat ge lite resultat och hon känns nu som hon börjar kunna hantera situationer som hon förut inte hade kunnat. Nu var vi till exempel precis ute för att kvällskissa och gick då förbi...

Ja just nu känns det som det går bättre och bättre med Bell, hon har blivit betydligt mognare och är därför lättare att kommunicera med, jag har fått fler verktyg och tydligare ideer på hur jag ska hantera henne och omgivningen och det känns som att ...