Satt inatt på jobbet och skrev ett långt inlägg om vallning och allt annat, sen när jag tryckte på spara knappen så stod det bara error och allt försvann... så himla tråkigt!! Och man tappar lust att skriva allt igen... men men jag börjar iaf skriva lite av det så får vi se hur mycket aom blir med at det jag skrev förra gången :)

Iaf känns det som jag har gått och blivit en vallningsnörd, kommer på mig själv  med att sitta och tänka på vallning ett par gånger om dagen, vad vi har gjort, vad vi borde ha gjort annorlunda osv. Men men, är man en hundnörd och hittar en ny hundsport som man tycker är superrolig så är det väll antagligen bara naturligt :)

Iaf har ju Elin hittat får till oss som vi kan få träna på ca 1 gång/vecka om nu vädret tillåter. Och det känns riktigt kul, då har man ju verkligenen chans att utvecklas och komma frammåt i träningen. Just nu är vi inne i en väldigt trevlig fas, Fanny gör så himla mycket fina sakeroch jag känner väll att jag börjar fatta lite iaf :) Våra största problem nu är att hon går lite för fort i drivningarna samt att hon, speciellt när hon ska byta håll från en vänster flan till en höger, blir osäker, och busar till det (svansen åker upp, hon springer fort förbi fåren och skäller på dem). Men skulle tro att vi lätt kan träna bort det genom att vara mer i lilla fållan. På måndag blir det iaf ännu ett pass för Josefin i varberg!

Och här kommer en film från passet i torsdags!!

Sen igår var vi hemma hos Kittys storasyster och hälsade på, hon bor verkligen supermysigt ute på landet på en stor gård där de har galopphästar och kossor och grisar. Vi skulle egentligen dit och grilla korv och ha mysigt men det snöade så mycket så efter en promenad blev det stekt korv inne istället, sen blev det självklart en tur till stallet, allt för att bota Fannys hästrädsla (när hon var liten skällde hon bara hon såg en häst, även om den var på 200 meters håll!). Och inte kan man väll hälsa på på en hästgård mitt i vintern utan att få prova på att tolka lite! Så himla roligt! Och hundarna var helnöjda över att springa brevid. Fannys hästrädsla blev som bortblåst och till och emd Lotta sprang och hade roligt! Så himla underbart!!

Och idag fick jag världens roligaste överraskning när jag vaknade, det var nämligen bästaste syster yster som knackade på dörren!! Det är verkligen inte ofta jag får oplanerat besök så gissa om jag blev förvånad! (sen när man öppnar dörren i morgonrock klockan halv två mitt på dagen, då får man nästan vara glad att det är någon man känner :P )

Iaf så åt vi lite lunch och var sen ute och gick en mysig vinterpromenad i det strålande solskenet! Så himla mysigt att ha någon att promenera med. Om det förresten är någon som har något bra tips på hur man kan göra för att Lotta ska slippa få is i hela tassarna så mottages det tacksamt, för nu spenderar hon nästan halva promenaden med att ligga ner och försöka bita bort den, stackars lilla Lottan!!

Nej nu blir det lite mera mat, en dusch och sen försöka sova lite mer innan det bliratt jobba igen. Hoppas på en bra natt inatt också!!

Igår natt sov jag perfekt. Antagligen för bra eftersom jag nu inte är trött alls :( men men, vad gör det när man har en iPhone att roa sig med. Och har inget planerat förrän klocka två imorgon så det är ju lugnt om jag tar lite sov morgon. Och imorgon blir det förhoppningsvis vallning! Elin har lyckats ordna lite träningsfår på närmare håll!! Så håll nu tummarna för det!! Både att det går bra med vallningen men även att vi kan fortsätta träna regelbundet på de fåren!
Annars har vi haft en trevlig dag idag. Först julpyssel och promenad i den underbara snön, sen en mindre underbar shoppingtur (hatar att shoppa!) och sen en lång skogspromenad med Kitty och hundarna. Och det var ingen vanlig promenad, utan ca en timmes skogspromenad i mörker! (Jag är även mörkrädd!) men det gick hur bra som helst. Är ju så himla ljust nu tack vare snön! Så vi hade faktiskt väldigt mysigt och jag kan till och med tänka mig att göra om det:)

Nä nu är det väll dags att försöka sova! Det har iaf hundarna gjort sen länge! Men de har båda underliga sätt att använda sina madrasser :)

Idag kom Kitty på den brillianta ideen att köpa en pulka så vi kan lära hundarna att dra. Vi har pratat om det ganska länge och nu när snön har kommit så finns det ju inget som stoppar oss. Och oj så kul det var. Tindra är värsta naturbegåvningen och tycker det är hur roligt som helst att dra, Fanny tyckte också det var roligt tror jag, men tyckte det rycket som blir i början var väldigt jobbigt, så hon behövde lite draghjälp för de första stegen men sen gick det hur bra som helst, och jag tror inte det ska vara några svårigheter att lära henne att det inte är farligt bara man tar det lite lugnt i början. Sen var vi nog lite opedagogiska och gick från en tom pulka till en ganska tung pulka, var svårt att veta vad man skulle lägga i för att få lagom vikt, så först provade vi sandsäckar (var på brukshundklubben) men det blev väldigt tungt, så då tog vi en 4 liters spolarvätska och det blev mycket bättre. Men sen kunde vi ju inte hålla oss där, det var ju så himla kul, så vi satte Tindra och Fanny tillsammans och sen fick de prova dra mig. Och wiie vad kul det var. Gick fort som sjutton och var hur kul som helst!!! Men än sålänge måste ju en av oss springa med där framme för att styra, vet inte riktigt hur vi ska lära bort det, är ju jobbigt att springa där framme om vi ska göra detta någon  längre sträcka :)

Lotta och Texas fick också prova dra, och Lotta är ju stark som tusan, kunde typ dra mig själv! Men hon är lite svår att motivera så hon stannar väldigt lätt när jag sitter där bak och då blir det ju svårt att starta igen. Men det ska nog gå att träna upp! Tänk vad roligt att köra fyrspann liksom :) Att aldrig behöva gå uppför en pulka backe igen :)

Så detta kommer vi helt klart göra fler gånger!

Detta gör min inköpslista till hundarna ännu längre, egen dragsele till Lotta, en klövjeväska till Fanny.... Ja ja, har man två hundar med olika storlekar måste man ju ha två av alla saker :)

Behöver jag säga hur lyriska hundarna är över att få busa i snön! Lyckligare hundar finns nog nästan inte!!!

Kitty har gjort en film från hennes dag, vi var inte med i början utan bara i slutet :)

Hon har även gjort en film från promenaden i helgen :)

Nu ska vi julpyssla och äta lussekatter här hemma!!

Ja nu har turen kommit även till oss i Halmstad och vi har fått ett underbart vitt duntäcke ute. Så himla vackert och hundarna var helt lyrisk! Promenaden tog helt plötsligt 3 timmar för det var så underbart ute att jag hela tiden kom på nya vägar att prova. Ochnu har jag hittat ganska många bra skogsslingor inom gångavstånd! Det var allt från. Idag förnuft måste jag sova lite innan jobbet.

Nu har vi varit och vallat ytterliggare två gånger och det känns bara bättre och bättre, vi har gått i fållan, viktigt att lära hunden att arbeta lugnt och nära djuren, Fanny har lätt att bli osäker där så det har känts väldigt nyttigt för oss och hon har gjort väldiga framsteg. I 25an har vi tränat på att driva (eller heter det fösa??) fåren mot oss. Fanny ville verkligen inte det i början utan ville bara "kroppsvalla" genom att springa fram och tillbaka och flanka bakom dem, men nu har hon blivit jätteduktig och går riktigt fint rakt mot dem! Vi har även börjat lite smått med fåren i ett hörn och sen gått rakt mot dem, i nuläget för att träna ligg men det är även en början till framtida fösning (?). Kitty (som har kommit längst av oss tre) har även fått börja med lite olika flankningsövningar. Så himla roligt och spännande och så himla svårt på en gång. Och nu får vi nog filma hela nästa gång för är så himla nyttigt att se sig på film och se allt man gör. För är verkligen inte lätt att tänka på allt när man går där!! Det är så mycket att hålla reda på! Det som blev filmat idag var vår första gång ute på stora fältet. Och det blev lite kaosartat, inte kaos som i spring och panik utan mer i att fåren helt plötsligt inte hade någon som helts respekt för Fanny och hon fick superdupersvårt att flytta dem. Men måste säga att hon ändå kämpade på bra. Hon visste bara inte hur hon skulle göra då (och inte jag heller för den delen). Provade att backa ifrån henne (och fåren) långt, men de stod bara stilla ändå, sen provad jag lite olika, bl.a försöka vara närmare fåren i hopp om att de skulle ha lättare att gå efter mig, hejja på henne massor när hon gick mot dem m.m men inget fungerade optimalt :( Josefin fick gå in och hjälpa oss lite och det blev en hel massa spring runt och runt fåren för Fanny som blev frustrerad och inte visste vad annat hon skulle göra, så i slutet lät vi henne baraflanka djuren i ett försök att få henne att inse att det är hon som flyttade djuren. Ja ni kan ju se själva på filmen :)

Sen en liten film från lillys födelsedagskalas!

Ja även om anledningen till att vi alla har varit "hemma" i helgen har varit enormt tråkig så har vi ändå haft det trevligt. Och idag fick jag dessutom äran att vara med på världens bästa lilla Lillys första födelsedag! Väldigt trevligt och helt fantastiskt att se hur hon har växt. Är ju bara ett par veckor sedan jag såg henne sist, och då tog hon i princip sina första vacklande steg. Men nu gick hon hur obesvärat som helst. Och dessutom fick hon idag smaka på sin första tårta så ni kan ju gissa om hon var på topp :) Film kommer när jag har sladden och kan lägga in på datorn.

Imorgon styr jag bilen mot vargberg, tisdag morgon blir det lite vallning där innan detblir jobb igen. Och nu blir det ganska intensivt med jobb fram till jul,så tiden kommer garanterat gå fort iaf. Har dock pratat med chefen om att få gå ner i tid för jag kommer inte orka jobba 100% natt, men det var tydligen inget jag fick. Så ska nog börja se mig om eftter något nytt jobb så småningom, frågan är bara var, i halmstad, karlstad eller någon annan stans?? Kanske i norge?? Ja inte vet jag, men tåls att tänkas på. Nu blir det myskväll med mamma och pappa i soffan!

Hade tänkt skriva ett långt inlägg om denna underbara man som nu har tagits från oss. Men ingenting jag skriver känns bra nog. Jag kan inte beskriva hur stor saknaden är och jag kan inte förstå att jag aldrig mer ska få träffa denna underbara snälla människa. Jag känner mig som ett litet barn som ännu inte kan förstå att döden är så slutgiltigt. Känns som att han fortfarande finns där hemma hos mormor och allt är som vanligt, och så plötsligt slår det mig att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Och då kommer tårarna, gång på gång på gång. Sen går det att förtränga sorgen och tankarna en stund och vardagen tar över, och sen kommer det igen, insikten om att världens bästa morfar inte längre finns. Kommer aldrig få höra honom skratta eller jubla, så som bara han kunde. Allt känns helt ogreppbart och jag kan inte ens förstå hur vi ska kunna fira jul utan honom. Men hoppas du får vila i frid kära älskade morfar, du har gett oss så mycket kärlek och så många goda minnen och jag kommer för alltid att älska och minnas dig som den underbara man du var!

Idag har min mamma och morbror gjort något oerhört starkt. De har själva hållit i hela minnesstunden i kyrkan, för det var så min morfar önskade att det skulle vara. De har hållit så vackra tal och pratat om så många fina minnen och  jag är så imponerad och stolt över hur fint de gjorde det och hur starka de är! De lyckades förmedla allt det jag inte kunnat skriva, hur han var som person, som man, som far och som morfar och vilket tomrum han har lämnat efter sig! De lyckades verkligen ge min morfar det finaste avsked man kan tänka sig.

Har precis . upptäckt att jag kan ladda upp bilder direkt från mobilen och sen skriva texten på datorn. Tänk vilken braig kombination, att slippa lägga över bildernar på datorn först är ju guld värt! Men än sålänge så har jag ju inte med mig telefonen ut, eftersrom jag fortfarande mest använder den gamla. Annars hade ni idag kunnat få en närbild at en stor älg. Har nämligen varit ute på en ny upptäcksrunda här i de halländska skogarna, och ca 1 timme in i skogen så ser jag plötsligt en stor älg som står typ 10 meter från vägen och ca 50 meter från mig (är inte så bra på att uppskatt längd men kan säga att det kändes väldigt nära), är återigen tacksam att jag har världens bästa hundar som kommer på inkallning, så började med att koppla dem, och tog nog för givet att älgen skulle springa ivg under tiden. Men icke sa nicke, han stog där han stog och bara glodde på oss, jag backade undan och försöket hojta och vifta och diverse andra konster för att han skulle flytta på sig. Är säkert inte så ofta en älg känner sig hotad och blir agressiv men jag hade ändå ingen lust att prova :) och eftersom jag redan hade gått så långt så hade jag inte direkt lust att vända och gå samma väg tillbaka. Första försöket på lösning va att ringa syster som är biolog, hon borde ju kunna svara på 1 hur manbäst skrämmer bort en älg och 2 hur stot är sannolkiheten att den blir arg på mig och jag försöker gå förbi :) men tror ni minkära syster behagar svara i telefon när man som bäst behöver henne, nix! Så då står jag åter där och vet inte vad jag ska göra, och älgen har fortfarande inte rört sig ur fläcken. Då kommer jag på nästa idé, ring pappa. Han  borde ju kunna svaren även han trots att han inte är biolog :) Och som av en magisk kraft så började älgen gå därifrån i stort sett i samma sekund dom pappa svarade, de är allt bra att ha ibland de där papporna ;)

Men skämt åtsido kände jag mig faktiskt riktigt skakis, oftast så njuter jag bara oerhört mycket av att vara själv i skogen och idag var nog första gången jag kände mig rädd och tyckte det var obehagligt. Och tänk om det hade varit något värre än en älg, typ en varg eller ett vildsvin. Usch vad liten man känner sig i de lägena! Har läst om en ny grej som någon har uppfunnit för hundträning, som låter precis som ett skott. Det kanske vore något att ha i bakfickan om man är ute i skogen och stöter på något läskigt. För älgen visade iaf helt klart och tydligt att han varken tyckte att jag eller hundarna var speciellt läskiga. Och då gjorde jag ändå mitt bästa för att skrämmas (utan att provocera för var lite rädd att han skulle blir "arg" på mig).

Jaja nog om detta... Skulle egentligen ha varit och vallat idag, men tyvär valde instruktören av någon anledning att igår ställa in det. Väldigt tråkigt. Känner att jag behöver en liten intensiv period nu för att vi ska kunna fortsätta utvecklas. Och vill gå ett par gånger till nu innan vintern för att förhoppningsvis få ett trevligare avslut än förra gången. Det blev nämligen lite kaos i mitt huvud förra gången, för nu går jag för en annan instruktör (tillsammans med Kitty och Elin), och hon hade helt andra synpunkter och åsikter om hur man lär in vallning. Så för min del var det nästan som att börja om från ruta ett igen kändes det som, och jag gjorde massa tokigheter. Som tur är så filmade kitty allt så jag kunde titta på allt i lugn och ro när jag kom hem. Och då kunde jag konstatera att det inte såg fullt lika illa ut som det kändes. Men jag gjorde ändå mycket saker svårare för Fanny än vad det behöver vara. Typ skickar åt det svåraste hållet och sånna saker.  Tror aldrig jag och Fanny kommer satsa på vallningen helt och hållet, men hade iaf varit kul att lära sig så mycket som möjligt ifall jag någon gång kommer skaffa mig en till bordercollie. Då slipper jag ju iaf stå helt ovetande när jag ska valla med den. Och Fanny och jag har ju så mycket annat vi tycker är roligt och eftersom hon redan är utesluten från aveln så har jag inte heller det som drivkraft. OCh eftersom jag i nuläget verkar bo på ett ställe där det är hopplöst att hitta får inom hyffsat avstånd att träna på så får det bli lite vallning någon gång ibland för skojs skull. För det kostar alldeles för mycket att åka dessa långa avstånd och enbart träna för instruktörer. Eventuellt finns det en liten liten chans att Elin och Kitty och jag försöker hitta något ställe där vi själva får ha lite får under nästa sommar, och i så fall blir det ju en helt annan sak. Men tror i nuläget den chansen är ganska liten. Jag vet ju inte alls vad jag vill göra till nästa sommar, om jag vill vara kvar här eller om jag vill göra något annat. Jag och kitty har pratat om att eventuellt åka upp till nordnorge nästa år och jobba. Och det skulle verkligen vara jättekul. Annars kanske jag börjar plugga eller hittar på något helt annat!!

Nej nu är det bäst jag går och ger hundarna mat, Lotta tittar på mig som om hon snart dör om hon inte får den. Ska se om vi inte kan hitta på något nytt trix att träna. Har även bestämt mig för att gå en spårkurs för Jessica i mars. Hon har Fannys bror Gip och har ett ställe utanför jönköping där hon hpller kurser. Och det där med personspår är något jag vill göra med båda hundarna. Så nyttig och omväxlande träning mot allt spring och bus vi gör annars. Så det ska bli riktigt kul! Nä nu får jag den där blicken från Lotta igen så det är bäst att gå (och ja, hemma hos mig så är det lotta som bestämmer när de ska få mat, sålänge det ligger inom hyfsade tidsamar ;P )